Bebisar blir lugna av att suga. Tummen och nappen är de mest omtyckta sugobjekten. Att nappen är bättre än att suga på tummen för en hälsosam tandutveckling har belagts i studier.
Bakgrund
Redan från den 29:e graviditetsveckan är sugreflexen utvecklad. Hos nyfödda är det första komplexa rörelsemönstret att suga. Det naturliga sugbehovet blir inte helt tillfredsställt vid näringsintag. Därför suger bebisar ofta på tummen. Eventuella skadliga effekter av att suga på tummen på tänder och käkar har därför varit föremål för många undersökningar.
Metod
Baer och Lester gick i en metaanalys igenom studier som undersökte sugbeteendet hos barn, belyste effekterna av att suga på tummen och på nappen eller som granskade tändernas utveckling.
Resultat
Långvarigt sugande på tummen kan leda till tandställningsfel. Omfattningen är emellertid beroende av hur ofta, hur länge och hur intensiv vanan är.
50–67 procent av 0–2-åringarna suger på tummen. Hos 2–5-åringarna är det 24–43 procent och hos 6–10-åringarna fortfarande 17 procent.
För att förhindra att bebisen börjar suga på tummen ska den erbjudas en napp under sina första tre månader. Det är betydligt enklare att vänja av barn med nappen än tummen.
Runt den sjätte månaden minskar det naturliga sugbehovet. I den här åldern börjar tänderna komma och många bebisar vill tugga och massera tandköttet.
Det är bra för barn med tandsprickning att tugga på saker. Bitringar är särskilt lämpliga. De är trubbiga, går inte sönder och är enkla för bebisen att hålla i.